Resumé från föreläsningen av Ellen Mattson vid Humanistiska Förbundets Årsmöte den 4 februari 2020 i Spisrummet, Bohusläns museum

Förbundets ordförande Annika Afzelius presenterar akademiledamoten Ellen Mattson som flickan från Bohuslän vilket Ellen uppskattar.

Ellen berättar att hon gärna skriver om äldre tider, men inte skriver strikt historiska romaner. Hon har inget genuint intresse för att forska kring historiska skeenden utan väljer romanen som form i stället. Här får hon plats med allt och kan lägga in de fakta hon väljer och för övrigt använda sig av fiktion för att kunna skapa sina karaktärer.

Det bohuslänska påbrået finns på så sätt att när hon tänker sig ett landskap så lånas det alltid drag av Ellens uppväxt i Bohuslän. Idag är hon bosatt i det bohuslänska gamla odlingslandskapet som är format av generationer tillbaka i tiden och här färgas hennes skildringar av stigar, beteshagar och åkrar från denna gamla miljö.

Ellen säger att hon målar den förflutna världen och i en roman som vilar på faktagrund tillåter hon sig ett fritt fabulerande.

En av hennes böcker, SNÖ, handlar om när Karl XII efter sin död förts till Uddevalla.

Från samma tidsepok är TORNET OCH FÅGLARNA. Den skildrar tiden 1719 och miljön är Marstrands Fästning eller Carlstens Fästning som är det rätt namnet.

Med mycket fakta blir det en boja för skrivandet och det går inte att få skildringen att bli levande.Ellen säger att hon letar efter »Blanka ting« precis som skatan samlar hon dessa och låter dem länkas in i berättelsen.Ellen låter oss veta att hon praktiskt prövat på hur gamla agrara hantverk går till för att veta och kunna skriva om detta på ett trovärdigt sätt.

Vardagens små händelser inspirerar och ger berättelserna kött på benen.

När Ellen säger att hon börjar skrivandet i ett hörn och inte riktigt vet hur hela berättelsen kommer att gestalta sig från början ler lyssnarna. Det känns som att Ellen är mycket öppenhjärtig om sitt skrivande och det är mycket intressant att få höra.

Ellen uppehåller sig en lång stund kring kommendanten Danckwardt på Carlstens Fästning och funderar i boken kring varför han valde att kapitulera efter bara fyra dagar. Det slutade i rättegång där han dömdes till döden och avrättades. Idag kan vi se att fästningen blev oskadd, manskapet överlevde och staden Marstrand brändes inte ner. Danskarna lämnade sedermera tillbaka fästningen, men detta var ju helt förkastligt enligt den tidens syn på krigföring.

Det är svåra frågor när det är händelser i en annan tid och hur man skall bedöma händelsen idag.

Ellen uttrycker att det vore kanske rätt att tacka Danckwardt för att Marstrand inte jämnades med marken.

Hennes slutreplik är rådet att läsa en roman på romanens villkor. Då är det en möjlig sanning som du får ta del av.

Med varma applåder tackas Ellen och den gyllene påsen som överlämnas av Annika får tillmälet att det är en av de stimulerande blanka tingen i livet.

Antecknade gjorde Kerstin Pålsson.

Anteckningar från föredrag av arkeolog Linne Nordell
25 april 2019

Linnea Nordell är arkeolog och knuten till Bohusläns museum för att arbeta med projektet maritima ristningar. Det är en grupp om fyra arkeologer som samarbetar och de ser gärna att de blir kontaktade om någon finner ristningar utmed kusten i Bohuslän. Adresser finns på hemsidan för Bohusläns museum.

I inledningen av sitt föredrag redovisar Linnea skillnaderna mellan hällristningar och maritima ristningar. Båda sorterna är ju inristningar i stenhällar. Hällristningar är ett begrepp som hänger ihop med ristningar på hällar och som är tillkomna under bronsåldern cirka 1800 till 500 före Kristus.

De första kända maritima ristningarna är från 1300-talet. Det är alltså ristningar från en tid långt senare än bronsåldern. Det handlar om ristningar vid äldre naturhamnar längs Bohuskusten. Det finns ett sjökort från 1543 där man kan identifiera platser längs kusten som finns namngivna idag. Det är ett nederländskt sjökort och allt kan inte identifieras och allt verkar faktiskt inte överensstämma med verkligheten.

Vinga finns på sjökortet och här har man funnit en vacker kompassros som dateras till 1603. En inskription på stenhällen säger ” Vinga hör Danmark till”. Mer forskningsarbete behöver göras här.

På Södra Buskär har man funnit runt 300 ristningar belägna runt ett sjömärke. De dateras till 1500-talets mitt och verkar vara bland de äldsta man funnit fram tills idag. Det handlar om bomärken som ofta har raka linjer i sitt mönster. Man kan inte automatiskt dra slutsatsen att sjöfararna inte kunde skriva utan snarare var det så att det var en slags identitetmärke eller ett märke för ägande. Kanske en slags föregångare till dagens varumärken.

På Väderöarna finns följdriktigt en kompassros på Kompassberget.

Hamnholmarna har rika fyndigheter och kan kanske vara den största ristningsmängden som finns i Sverige. I alla fall utifrån vad man funnit hittills. Här finns en flitigt använd naturhamn där man undersökt botten för fynd. Man fann bland annat 45 kilo keramik. På holmarna är också en begravningsplats för sjöfarande återfunnen. Här finns även den unika ristningen Salomos knut.

Tekniken för rengöringen av hällarna är en spännande historia. Kan hällen täckas så att det blir helt mörkt är det den bästa metoden då lavar och annan påväxt dör och även rötterna. Mekanisk rengöring riskerar att vålla skada på hällarna.

Berättelsen om allianshällar är spännande. Det är inristningar av familjesköldar från henne och från honom som är placerade bredvid varandra. Linnea har lyckats finna en gravhäll som stämmer med dessa ristningar så man kan veta vem det var som förmäldes med varandra.

Ristningarna målas i med vit färg och är sköna konstverk. På Bohusläns museum pågår en utställning med bilder från de funna maritima ristningarna och på museets hemsida ligger en fyllig beskrivning med bilder från forskningsarbetet med de maritima hällarna längs Bohuskusten.
Antecknade gjorde Kerstin Pålsson Uddevalla Humanistiska Förbund

Anteckningar från föredrag av Gunnar D Hansson på Uddevalla stadsbibliotek
2 april 2019

Föredraget är ett samarrangemang mellan Stadsbiblioteket och Uddevalla Humanistiska Förbund.

Poeten och litteraturhistorikern Gunnar D Hansson har skrivit en bok med titeln -Tapeshavet-.

Det är med denna bok som grund som vi tar del av den fascinerande historien från stenålderstiden längs strandlinjeförhöjningen vid Skagerack och Kattegatt.

Boken, som försäljs efter föreläsningen av Hallmans bokhandel, är en bok som överskrider gränserna mellan plats, natur, dikt och poesi.

Tapeshavet- om tidens gång på Härnäset heter föreläsningen som lockat publik som fyller salen på biblioteket till sista plats.

Österödskvinnan heter kvinnan som grävdes fram på Härnäset 1931 och är det äldsta fyndet i Sverige och är cirka 9000 år gammalt. Platsen är belägen på Härnäset och eftersom det är Gunnars hemtrakter är han väl förtrogen även med de lokala berättelserna om fyndet. Det lär ha varit upptäckt ett antal år tidigare men man täckte över fyndet och där låg det till 1931. Undersökningen av kvinnofyndet visar att hon var välnärd och föreföll tränad som om hon varit en tävlingskanotist av idag. Inte heller verkar det som om hon är född och uppvuxen på Härnäset. Detta tas som intäkt för att konstatera att Härnäset var en bygd som hade täta kontakter med människor från Europa. Det ansågs vara en rik bygd väl värd att besöka och idka handel med. Kvinnans fysionomi skulle alltså tala för att hon kommit via havet kanske från Friesland eller Hamburg till denna Bohuskust innan den hette Bohuslän.

Genom sina besök i Härnäsbygden berättar Gunnar om att det finns kunniga personer i dag som kan berätta mycket om den tidiga historien. Han nämner Inga-Lisa Karlsson och Agneta Stenberg som exempel på detta.

Föredraget är fyllt av information till oss åhörare om vilka rika källor det finns för kunskap om detta historiska område av Sverige.

Per-Henrik Berthelius (f.1944) har författat boken ”Bohuslänsk samling, en kommenterad och illustrerad katalog över böcker om Bohuslän”. Litteraturbanken har gjort detta alster tillgängligt på nätet. Som kuriosa står Uddevalla nämnt 1975 gånger och Munkedal bara 75 gånger i denna samling.

Varför heter havet Tapeshavet? Jo, då man funnit många fynd av den värmekrävande tapessnäckan så inser man att klimatet var varmare än idag. Skalgrusbankarna i vårt område anses vara världens största. Låt vara att det idag endast återstår cirka 10 % av den ursprungliga storleken på kullarna.

Nordligt björnbär har sin lokal på Härnäset och kan idag även hittas på Nordens Arks marker.

Röe gård ingår som en viktig plats i Gunnars historier.

Allt medan föredraget fortgår bjuds vi på flera exempel på Gunnars egen diktning när han deklamerar ur sin bok.

En njutbar kväll där historiens vingslag och Gunnars berättande ledsagar oss ut i vårkvällen.

Kerstin Pålsson
Uddevalla Humanistiska Förbund